torsdag 31 mars 2011

En diabetikers tankar

Ibland händer det att folk som inte känner mig så väl gärna vill bjuda mig på godis eller kaka, de gånger som jag lyckas stå emot och tacka nej brukar jag samtdigt säga att jag är diabetiker.
Vad händer då?

Jo personen brukar be om ursäkt för att hon ville bjuda mig på nåt sött. Brukar låta ungefär;

"Åh förlåt, jag visste inte."

Nej så klart du inte visste, och snälla! SLUTA BE OM URSÄKT!
Det är knappast ditt fel att jag är diabetiker. Jag behöver inte era sympatier! Visst, det finns stunder då jag önskar att jag inte var diabetiker, stunder då jag låtsas att jag inte behöver bry mig om blodvärden och insulin-mängder. Men de stunderna är korta för jag har inte "råd" att tänka så, om jag låtsades för mycket så skulle jag antagligen sväva i livsfara.

Senast igår funderade jag på hur mitt liv skulle sett ut om jag inte var diabetiker, kanske skulle det inte vara så annorlunda...och kanske skulle det...jag vet med meh själv att det finns vissa saker jag dragit mig för att göra just pga diabetesen, men samtidigt har den också gjort mej stark. Jag smyger aldrig med det, jag har alltid visat vem jag är utan att ångra det minsta.

I skolan kunde jag lätt skippa gympan några gånger pga "lågt blodsocker", det kändes ju bra. Jag slapp äta mat jag inte tyckte om men det blev besvärligt när det inte fanns någon ersättning.
Jag tror att diabetesen också har hindrat, eller snarare hjälpt mig att inte dricka, jag dricker aldrig alkohol, och har aldrig varit full. När jag fyllt 18 hände det att jag drack lite Irish coffe eller en dooleys, men insåg att det inte var värt det, eller kanske var det så att jag faktiskt inte gillade det...?

Rökning då? Jo trots att alla i min familj röker, så gör inte jag det, men det hade jag bestämt långt innan jag fick diabetes och jag hade inga vänner som rökte heller direkt.

Jag tror inte det finns någon som vill identifiera sig med sin diabetes, eller någon annan sjukdom heller för den delen. Vi har lärt oss eller kommer att lära oss att leva med det, men det är klart, om vi hade fått välja, hade vi ju valt att få vara fria och friska.

Jag försöker dock att påminna mig om att det finns de som har det mycket värre. Men man jämför med det som finns i sin omgivning, så är vi människor.

1 kommentar:

Nussa sa...

Vad bra att din diabetes trots allt varit till någon nytta, kan man säga så? Har bara läst dina första inlägg men ska självklart läsa vidare.
Som diabetesmamma har jag i flera år letat efter en blogg som bla annat handlar om typ 1 hos vuxna, och nu hitade jag dig när jag googlade LCHF :-)

Skönt att du fått komma hem i alla fall!
Håller med dig om att det är hemskt att de på ett sjukhus kan ha så dålig koll på vad man bör äta och inte...