Hur mår du?

Ibland träffar man på någon av en tillfällighet som av ren artighet frågar "Hur är det?", inte för att de egentligen vill veta utan för som sagt, det är ren artighet, och något som vi "bara gör" här i Sverige.

Något vi också "bara gör" här i Sverige är att vi oftast svarar kort och koncist ; Bara bra, själv? Också bra. Och sedan skiljs man åt.

Jag gör inte så.

Om någon frågar hur jag mår, så säger jag hur det är. Det blir en del upprepningar men det struntar jag i. Senast igår lämnade jag över min "gammal-tant-känsla-värk"-berättelse till en väldigt ytlig bekant. Hon hade visserligen bråttom men stannade änden och lyssnade och talade om hur det var när hon hade haft ont mm.

T.o.m hon tyckte att jag inte såg ut att må bra. Det liksom syns på hela ens kroppsspråk.

Som sagt, frågar man mig så svarar jag, ärligt.

Igår bar jag så trött på att vara hemma så jag tog faktiskt en promenad. Det blev en sträcka på nästan 2 km ändå och visst, det tog sin lilla tid, 32 minuter ( kontra 22 min i Mars) och visst hade jag ont men det kändes ändå skönt.

Många små steg :)