Min bästa vän sen ca 14 år tillbaka verkar nu vilja säg upp vänskapen.
Såhär skrev hon på sin logg på FB;
"Har fattat beslutet att rensa min vän-lista. Vissa har jag bara sparat för gamla minnen skull, minnen som gör mig nerstämd nu när jag är äldre. Hur jag än vrider och vänder på de så kommer JAG och MIN FAMILJ (finns vissa som inte fattat detta ännu) i första hand. Jag väljer att gå framåt och inte blicka bakåt. Jag har underbara vänner här i gbg och har min släkt i skåne och så vill jag ha de. Skåne kommer jag ifrån och har släkten där, inget mer. Så har jag känt mig länge nu men inte vågat ta steget för att inte såra någon men ja, skriv av er så som jag gör nu så hoppas jag bara att du ser att jag behövs inte (jag har bara varit ett minne man inte vill släppa) för ni har fina vänner där ni bor som er om er lika mycket som mina vänner här bryr sig om mig. Njut av era liv så ska jag njuta av mitt, tillsammans med min familj."
Det i fetstil träffade mig rakt i hjärtat, hon tog bort mig från sin vänlista.
Jag vet inte ens om jag ska gråta eller skrika....men jag gråter mest.
Jag vet att det är jobbigt med konflikter, men jag önskar att hon skrivit direkt till mej eller sms:at ( om hon nu inte ville prata direkt med mej)
Jag förstår att familj kommer först, det har jag alltid respekterat, därför har jag aldrig tjatt om att vi ska ses när hon varit här nere och hälsat på sin familj. Hon har stor familj och jag vet att alla vill träffa henne då. Jag brukade fråga om hon hade tid för en fika åtminstånde, ett kanske blev det oftast. Men jag tjatade aldrig.
Hon kan ju iochförsig ha upplevt det annorlunda, vad vet jag?
Visst, vi har inte pratat på ett bra tag nu.
Varför?
Därför att det kändes som att det alltid var jag som fick höra av mig till henne, värst är att hon brukde avsluta samtalet med att "nästa gång ringer jag" .....vilket hon aldrig gjorde, jag brydde mig inte om det först men jag antar att jag blev trött på att vara den som hörde av mig, särskilt när hon sedan sa "att jag hörde bara av när jag ville något". Till skillnad från hon då eller?
Jag har alltid trott att bästa vänner, äkta vänner inte behöver hör av sig jämt men kan ändå ses igen efter lång tid och det verkar som om det inte har gått en minut.
Samma sak vanlig hälsningar, jag skickade glad midsommar och god jul sms:en, hade jag inte gjort det hde jag väl inte fått något av henne.
Jag har stått vid hennes sida varje gång hon hade det jobbigt, när hon var deprimerad mm. Vi har alltid kunnat prata öppet med varandra utan att döma varann.
Vem ska jag prata med nu när jag mår dåligt? Nu när jag är så ledsen att jag varken kan äta eller sova.
hon verkar ha inbillat sig att jag har fått många nya vänner...en eller två kanske...men ingen som kan ersätta FJORTON ÅRS VÄNSKAP!
Det känns som att få en bit av själen brutalt avriven, trampad på och sedan slängd i närmaste hundbajs-soptunna. Det är värre än att bli dumpad....mycket värre.
Med andra ord....jag vill ha choklaaaaaaaad!!!!!!!!!!!!!!!
3 kommentarer:
Men du.. har du provat att prata med henne? Hon kanske inte menar det så specefikt som du tar åt dig... Jag anser så här.. Dator världen är det värsta som drabbat mänskligheten, här kan man kräka ur sig vad som helst i sorg ilska eller uttråkning.. Allt man SKRIVER kan misstolkas för tonfallen hörs inte... jag har varit med om´flera gånger att mina ord misstolkas, pratar man direkt eller skriver ett handskrivet brev (som man hinner sudda många gånger i innan det postat) då är chansen större att mottagaren får det budskapet som är menat.. ring och fråga hur du ska tolka det.. hur du har uppfattat det hela.. för just nu gör du samma sak, skriver öppet för andra att läsa när det hela egentligen är väldigt privat.
Lycka till!
/Evelina
Det ska jag, så fort jag har lyckats att samla mig. Men då är vi inne i samm cirkel igen att det är JAG som ska höra av mig....
Usch.. hoppas det löser sig.
Ska testa mandelmjöl nästa gång =)
Skicka en kommentar