Utvärdering av Vecka 1

Japp då var det dags för en utvärdering av veckan som har gått.

Minns ni mina Personliga Mål;

· Få Ett Jämnare, Bra Blodsocker.

· Gå Ner i Vikt.

· Må Bra!

Check. Check.Och Check!

Jag har ett mycket bättre blodsocker än vad jag har haft innan. Jag är mätt längre och känner inte för att småäta, är inte det minsta godis-sugen och kan jag så väljer jag hellre nötter än choklad.

Från början trodde jag att det skulle vara jobbigt att avstå från allt det goda som potatis (vilket jag ÄLSKAR), ris och pasta, men det har visat sig vara enklare än jag trodde ändå.

Jag försöker då och då att motionera lite, cykla helst men det beror MYCKET på väderleken, om det är fint väder blir man glad och vill mycket mera. Men jag vill påstå att jag faktiskt redan känner mej mycket piggare och lättare.

När jag lägger händerna på magen så känns den inte alls lika "svullen" som den alltid har gjort innan.

Mitt största problem är väl mest det här med tider, att hålla sig till ungefär samma tider dag efter dag funkar inte helt och fullt. Allra mest kanske pga att jag är en nattuggla och sjusovare!

Speciellt duktig var jag idag, frukosten bestod av plättar med smör, till lunch gjorde mamma panerade skinkbiffar, jag skrapade bort den goda paneringen och lade till smör och kryddor istället, till det hade jag gröna bönor, kokta.

Sen drog jag ut och shoppade med min systerdotter, hon ville ju såklart ha glass, naturligtvis skulle hon få det, men även om jag vidden tiden började bli hungrig igen så var jag inte det minsta frestad att vare sig äta godis eller glass!

På Ica Maxi belönade jag mej själv med att köpa en bok; "Doktor Dahlqvists LCHF Guide och Kokbok"

Har hört mycket gott om både den och de andra hon har skrivit, och hittills är jag inte besviken.

Nu till det som ni alla väntat på;

Yes!

Förra veckan stod vågen på 81.3! Det kanske verkar litet och ingenting men många bäckar små! Så fort som min kropp har förstått att den inte får samma mat som förut och inte behöver samma mängd insulin så kommer kilona rasa av...säger min mamma och min syster iallafall.

Apropå det så hade jag aldrig klarat detta utan stöd och hjälp utifrån någon annan med samma positiva inställning. Thanks syrran!