En dag i mars

Det är dimmigt. Och kallt. Enligt telefonens väderapp är det nollgradigt,  ich det märks. Busskurens glas är frostade så jag kan inte sitta i kuren och vänta. Rusk för att bussen inte ser mig och således inte stannar. Dimmigt, kallt och soligt. Eller ja, solen är på väg upp någonstans bakom byggnaderna och himlen är nästan molnfri. Det blir förmodligen en väldigt fin dag idag också. Men inte hinner jag njuta av det eftersom jag jobbar, det finns inte ens tillfälle att gå yt en liten stund och njuta av strålarna eftersom  matsalen ligger på fel sida, så uteplatsen är skuggig hela dagen....men det hinner nog bli annorlunda till sommaren.

Jag fortsätter med mina D-vitaminpiller så länge. De har gjort underverk mot min trötthet hitintills. Skulle jag glömma dem en dag märker jag skillnaden direkt. Jag trodde inte på sånt förr. Då var jag ung och naiv. Nu när jag närmar mig de 30 (även om det inte syns ) så har man blivit något klokare verkar det som.

Matplanen går bra, ett par avsteg endast. Träningen går ickså som på räls. Missat endast två gånger då jag var sjuk förra veckan, det var också då som jag fick göra avsteg i matplanen. Blev youghurt mest. Hade någon typ av kräksjuka eller influensa eller något. Då orkar man ibte äta ordentligt utan bara ta något som är färdigt.

Nu ska jag stiga på bussen och läsa lite till på Tyskungen. Jävligt spännande deckate må jag säga!